En mardröm

Jag ser dörrarna smällas upp och känner det starka solljuset i ögonen.In kliver en stor figur,tror de kallas matte eller nåt men ja är inte säker.

Mina kompisar börjar slå mot den höga väggen med sina framhovar.Jag gör det samma eftersom att jag inte vill bli efterbliven.

Jag ser att "figuren" börjar lägga in mat till mina kompisar,till sist e det bara jag kvar...

Jag blir lite förtvivlad och börjar då slå ännu hårdare i väggen.

Figuren som är min matte sätter på mig en massa sträva tygremmar,grimma tror jag att det kallas.

Hon tar ut mig på den stora gången där hon binder fast mig med några rep.Hon sätter sedan fast en stor matpåse  under min grimma.

Jag börjar tugga i takt med mina kompisar och njuter när borsen stryker min päls.Hon drar mig längst benet samtidigt som hon smackar lite.Jag vet att det betyder att hon vill att ja ska lyfta hoven.

Hon håller i den länge medans hon sätter i några järnbitar.Efter en stund blir det obehagligt att bara stå på tre ben och jag försöker så försiktigt som möjligt att rycka åt mig benet.Flickan ryter till åt mig och jag slutar genast..

När hon är klar med alla fyra benen sätter hon mjuka plast skydd på mina ben det är först lite obhagligt men den tanken lämnar mig snabbt.

Flickan försvinner en lång stund...Jag väntar!Maten i påsen är snart slut,jag spanar på mina kompisar de tuggar o smaskar för fullt.

Flickan är tillbaka med en stor mörk sak..Hon drar den mjukt längst ryggen tills hon hittar en "bekväm" plats.Hon går över till andra sidan och fäller ner en lång rem..Jag har alltid tyckt att den är obehaglig och lägger örona platt bakåt när hon drar den runt min mage.Saken ligger lite obekvämt men det är ingen av oss som tänker på det.

Flickan drar en filt över min rumpa som hon sedan sätter fast i den stora saken på ryggen.Det blir snabbt varmt och avslappnande.

Flickan kommer fram till mitt huvud,hon är helt rund med all utrustning och jackor som sitter runt henne.

Hon tar fram en hel hög med läder bitar som verkar sitta fast i varandra.I sin röda lilla hand håller hon en järnbit.Hon motar in järnbiten i munnen på mig,den är varm och smakar gott.Resten av remarna spänner hon runt mitt huvud.

Hon tar tag i de långa remarna runt min hals och börjar gå.Jag antar att jag ska följa me så jag går efter henne.

Vinden möter mitt ansikte direkt!Det är fortfarande "morgonmörkt" ute och snön böjar sakta falla från himlen.Årets första snö!Jag bökar ner hela min mule i flingorna som landat på marken.

Flickan sitter snabbt på min rygg,jag tänker int så mycket på hur hon kom upp så snabbt,jag koncentrerar mig ist på snön som nu börjar packa sig på marken.

Flickan sätter båda sina ben i min mage och jag börjar sakta lunka fram.När vi komit några meter börjar jag skrika så smått,skrika efter mina kompisar.De som fortfarande står i det varma stallet och har det almänt mysigt.Blir lite iriterrad och försöker vända om men flickan driver mig beslutsamt framåt.Jag har då inte val en att lyda och fortsätter traska vidare.

En stund senare börjar hon mana på mig ännu lite mera,den här gången tills jag börjar springa.

Jag springer på i snön som nu börjar fastna under mina hovar,flickan trycker på mig ännu mer tills jag börjar galoppera.Jag flåsar häftigt när hon äntligen vill att jag ska sakta av.

Vi skrittar en lång stund,tills vi kommer till den stora vägen.

Jag stannar som alltid innan vägen och lyssnar efter bilar men ist trycker flickan på mig utan att kolla sig omkring,hon värkar helt säker så jag lyder tveksamt.Vägen är hal och järnbitarna hjälper inte längre,mina ben går i kors under mig.Jag får inget fäste och kommer ingenstans.Jag hör en bil på avstånd,ett ljud som inte människor kan höra på så långt hål.Paniken i magen växer.Jag försöker backa så gott som möjligt men får ist hårda sparkar i sidan.Det gör ont riktigt ont men det står mellan liv och dödJag väljer att fortsätta backa,bilen kommer närmare.Flickan smäller till mig med en hård plastpinne på bogen.Jag reser mig pågrund av smärtan som srider sig i kroppen.

Hjärtat dunkar snabbare och snabbare,bilen är nära nu!

Strålkastarna skymtar bakom krönet och är läskigt nära,tankarna spridder sig i hela min kropp,ljudet blir svagare och svagare,tror jag hör en skrikande röst kanske är det flickan?

Sen blir allt svart och inget är längre sig likt..... Resten är historia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0